The little voice in my head

så vad hände egentligen? först var världen vacker sen så blev allt grått pch mörkt.
Han håller mitt hjärta men hans hjärta tillhör inte mig. Han ville vara fri och jag som älskade att vara fångad av honom. Så nu är jag en sån där människa som stoppar hjärtat i en ask och gräver ned den i ett hål. Och med känslorna utanpå så skriver jag patetiska statusar på min fb och visar världen att the botten is nådd.
Jag vet inte om jag gjort fel, annat än att jag älskat för mycket kanske.
Vet inte hur jag ska kunna känna tillit igen, eller våga gå all in.
Jag älskar dej mer än ord räcker till.
Och jag älskar och jag säger att jag älskar, och får tillbaka att det aldrig tvivlats på.
Och jag är trasig, och för att försöka reparera mig själv så försöker jag fylla tomrummet med annat. Men ingen kan ersätta honom, och allt som blir är ännu mer smärta.
Mina vänner turas om att hålla mig vid ytan,Med vin,med ord,med kärlek som är obegränsad.
Och varje dag vaknar jag och tror att det dämpats lite i såret lämnat efter hjärtat, men så när jag sitter där i tystnaden så inser jag att allt är så nära och det r då jag gr sönder igen.
Och han verkar gå vidare med sitt, vilket jag kanske med borde göra.Bara glömma?
men hur suddar man ut 1 ½ år? Och jag vill inte glömma. Inte hans lukt eller hans röst, hans ögon eller hur han alltid håller hand med sitt lillfinger...Och jag är så jävla patetisk som skriver ut känslorna men dom tar inte slut.
Dom tar över mig och jag inser nu att mörkret är tryggt och att det är här jag ska stanna ett bra tag.
Vad hände?