till alla som känt sig trampade på.

bloggen ska uppdateras och förnyas inom kort.
Och till alla er som tagit åt er, känt er trampade på av inlägg som publicerats tidigare... i could care less.
 Det här är MIN blogg och min ventilationskanal.

puss puss.

Det närmar sig....

 I söndags knatade jag in på mitt 27 år ochh det firades med fest dagen innan. Många fina kom och alla verkade ha trevligt. På söndagen så vankades det kalas i valla hos fina kikki för att tim fyllt år.Måste uttrycka mig om att jag tycker det e fördjävla dåligt när man som vän "glömmer" bort någons barns kalas oxå.Helt otroligt vad folk kan ha kasst minne,och då kommer detta även från mig som e sjukt dåligt på att minnas saker.iallafall...Vi stannade väl en timme innan det vart dags att åka och jobba ett par timmar. Härligt att få jobba, verkligen bra att få komma in i rutinerna.
 
Det som närmar sig med stormsteg är samboskapet och jag kan inte göra annat än att toklängta.
Och nu när vårkänslorna spritter i kroppen så längtar jag ännu mer. Och han jag ska bo med gör sitt bästa för att underhålla dessa känslor för just nu känns det bara alldeles för bra och detta är något jag tänker njuta av.

Mitt magsår har även kommit tillbaka.Efter helgens festligheter så vart jag på måndagen illamående,yrslig fick hög feber och extrem magvärk vilket resulterade i att jag bara hann jobba 2 ynkliga timmar:( men men nu är Omeprazolen inhandlad och nu ska det kureras samt så ska det planeras en hälsosammare kost framöver, dock inte för viktnedgång, är relativt nöjd med att vågen visar 60 kg utan då mest för magen skull som inte mår som den ska just nu.

Mer då? finaste johansson har varit hemma här och åkte idag. längtar jämt jättemycket tills vi ses igen för jag känner att med henne är allting så jäkla lätt att prata om. finns inget som är knöligt.
 Nu väntar disken, sen erik och mackan och så sova. Imorgon väntar skola igen.
Nighty!

Det är han.

Och utan anledning så drar han mig tätt intill sig och dansar sakta.
Det är då, som om jag tvivlat, jag vet att det är han som hjärtat längtat och väntat på.
Han håller mitt hjärta och plockar upp mig när jag är på botten.
Och som jag  älskar honom.


Att vända på en hand.

Det är sjukt när någon man kännt i snart 10 års tid bara förändras.Jag känner dej inte längre.
Och jag kan inte förstå hur man kan säga såna saker som du sa idag. det är sjukt.
Det sjuka är att folk verkligen kan ändra sig så mkt på ett år också. Som at vända på en hand.

Det är en sån tur att jag har vänner som stöttar,tröstar och plockar upp mig när allt blivit så här.
Och utan dom klarar jag mig inte.Ni är mina klippor ni är underbara.
Men det gör mig ändå ledsen att se hur du blivit.
Kanske har du vart så innerst inne hela tiden och jag bara varit för blind för att se det.




saker man behöver höra.

Att det blir bra. Att allt jag beslutat inte  dåligt och att det kommer funka.
Jag är trött.
Jag är ledsen.
Och egentligen orkar jag inte blogga fast jag nog skulle behöva spy ur mig lite. Lite mycket.

En annan dag då.

RSS 2.0