så finns det dagar...

Då man tror att om man säger det man tänker att allt fint ska pulviseras och försvinna.
Och så kommer dagar då man säger det man tänker på och blir förvånad över förståelsen i smärtan.
Och det är därför jag älskar honom.För att han gjorde det enda jag ville.
Vilket var att lyssna.Och hålla om mig.
Och svara.
Och det är dom dagarna jag hatar att jag inte sagt något tidigare.
Men dom dagarna glömmer vi.Nu blickar vi framåt.
För när han håller mig så som han gör,andas på min hals som bara han kan.
Då vet jag att det inte finns nån annan.
Jag älskar honom så oerhört mycket.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0