Så nära så nära....

Jag har behov av närhet.Igår kännde jag mig som en hycklare.Då jag i tidigare inlägg snuddat på samtal om ensam är stark men när jag sen ligger där,i min säng.Allt är tyst.ja datan surrar som vanligt.ljudet av sovande barns andetag kan anas i rummet bredvid,men annars,tystnad.
Och jag jag låter min hand dra över det som är hans sida av sängen när han sover här.
1 natt sov jag hemma förra veckan.Resterande dagar och nätter hos honom.
Så jag ber om ursäkt.För tidiga inlägg om ensamhet.Jag tror jag måste erkänna mig svag.Svag utan han bredvid mig,svag för att jag inte knappt kan andas utan att känna honom bredvid mig.
Det skrämmer mig att jag har detta beov av närheten utav honom.
För vad händer om det tar slut?

Kommentarer
Postat av: Jessica

"För vad händer om det tar slut"?! Vad är det för prat, shape up! Inget sånt! Du är kär och galen, då ska man inte tänka sådana tankar! Leve kärleken! :D

2010-06-22 @ 11:56:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0