en liten pojke i en vuxen kropp.
Mitt i gången från kök tillbaka till soffan moonwalkar han.
Och jag ler.För han har så nära till sitt barnasinne att jag kan inte låta bli.han är så lekfull och ibland mer som ett barn än som en vuxen man.Men jag älskar det.Hans sätt.hur han får mig att gång på gång le eller skratta och undra hur jag kunnat ha sådan tur?
Jag vill bara vara med denna karl.Aldrig mer leta efter annat.
Han plockar upp mig från botten till toppen bara av att vara nära.
Så som jag mår just nu,som jag mått senaste tiden,så vill jag alltid må.
Kommentarer
Trackback
