är vi så rädda för ensamhet?

ENSAMHETEN.
När man under en längre tid varit i ett förhållande och plötsligt står där själv.Kanske för första gången pålänge,så kan det vara läskigt.
Man ska bygga upp sitt eget.Klara sej själv.
Och även om man har underbara vänner med sej under detta så har man ju förlorat den man lutat sig mot under svåra tider så det kan vara jobbigt.
Personligen tycker jag det är nyttigt då att vara själv ett tag.HITTA SIG SJÄLV igen.
Men när jag separerade tänkte jag inte så.
Vi separerade efter 8 år och jag föll direkt in i någon annans trygga famn.
Någon yngre men somändå sa allt det där jag inte fått höra på så länge,höll mej så som inte mitt ex gjorde.Fanns där nätterna oc dagarna igenom.MEN.det tog med slut.Oc när det gjorde det så bröt jags ned.För då kom all den sorgen från min separation från min man och från den nya.
Allt.På.En.Gång.
Men jag reste mej.Nu idag ser jag det som att jag kan klara mej själv.
Visserligen har jag en famn att ramla in i men om det tar slut vet jag att jag kan resa mej,jag kan vara själv.trygg i mej själv.
Kanske därför jag tycker det är så tragiskt med dom som är så rädda för ensamheten och att vara med sig själva att dom ramlar in i famn efter famn för att söka sej trygghet och värme.
Man måste nog förr eller senare lära sej att man har en trygghet i sej själv med.
Men detta e bara min åsikt...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0