ett tomt skal.

När jag är med honom så ler jag.Och jag känner att jag liksom ler på riktigt.Inifrån.
För han får mig må så bra.Och när jag då o då glider ifrån verkligheten,in i bubblan räcker det med en blick eller beröring så är jag tillbaks igen.
Det skrämmer mig att utan honom så känner jag mig som ett tomt skal bara.Grå.
Jag vill inte vara så beroende av någon annans närhet men jag är det.
För när jag kommer hem igen så kommer allt det ledsna och jobbiga över mig igen.jag hatar det.
Jag älskar honom för att han tar mig från botten till toppen.
Men jag önskar jag kunde plocka upp mig själv lika lätt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0