det svarta monstret.
Idag infinner sig en känsla av tryck i bröstet.Kämpar med det äkta leendet men fösöker heller inte dölja att det känns sisådär.
Kännde det redan imorse,kanske redan igår innan jag somnade.
Den här dagen alltså:(
En fika och en kram av vakten gjorde det lite lätt en stund men jag vet att när jag kommer innanför dörren hemma så kommer det svarta monstret igen.
Trycker ner mig på golvet och säger strängt att "stanna kvar".
Jag pratar men pressar bort klumpen i halsen som känns som tårar och det gör sådär ont så att man tror att det är halsfluss men man vet att det kallas panik.
Dessa dagar kommer inte ofta.Denna dag är den första på så länge.så länge sen att jag inte ens minns sista dagen monstret var här.
Allt är fel.Jag är fel.Ser mig i spegeln men äcklas mest av allt.Önskar att den annars vackra solen bara ville gå ner så att jag får sitta uppe och titta in i mörkret.
Dessa inlägg är så deprimerande men om jag inte skriver ut det som känns så växer det i mig.
Och om ni kallar mej instabil så kanske ni inte haft sånna här dagar.Eller känslor.
Idag vill jag bara vara.samtidigt som jag vill göra allt men inte orkar.För jag orkar inte fejka leenden,jag orkar inte pressa bort klumpar som växer sig stora i halsen eller i bröstet.
Fan,jag vill bara vara lycklig.Jag vill slippa tänka på en hel del som växer sig större och större.
Kan vi hoppas på att det e en ny dag imorgon.
Kännde det redan imorse,kanske redan igår innan jag somnade.
Den här dagen alltså:(
En fika och en kram av vakten gjorde det lite lätt en stund men jag vet att när jag kommer innanför dörren hemma så kommer det svarta monstret igen.
Trycker ner mig på golvet och säger strängt att "stanna kvar".
Jag pratar men pressar bort klumpen i halsen som känns som tårar och det gör sådär ont så att man tror att det är halsfluss men man vet att det kallas panik.
Dessa dagar kommer inte ofta.Denna dag är den första på så länge.så länge sen att jag inte ens minns sista dagen monstret var här.
Allt är fel.Jag är fel.Ser mig i spegeln men äcklas mest av allt.Önskar att den annars vackra solen bara ville gå ner så att jag får sitta uppe och titta in i mörkret.
Dessa inlägg är så deprimerande men om jag inte skriver ut det som känns så växer det i mig.
Och om ni kallar mej instabil så kanske ni inte haft sånna här dagar.Eller känslor.
Idag vill jag bara vara.samtidigt som jag vill göra allt men inte orkar.För jag orkar inte fejka leenden,jag orkar inte pressa bort klumpar som växer sig stora i halsen eller i bröstet.
Fan,jag vill bara vara lycklig.Jag vill slippa tänka på en hel del som växer sig större och större.
Kan vi hoppas på att det e en ny dag imorgon.
Kommentarer
Postat av: Mia
Alla har vi såna dagar, det är inte instabilitet, det är mänskligt! Hoppas att det känns bättre imorgon. Stoora kramar <3
Postat av: johansson
ÄLSKAR DEJ MIN SKÖNA BÖNA. snart kommer jag hem och fan vad jag längtar.
Postat av: Jessica
Jag finns alltid här för dig gumman! Alltid! <3
Trackback
