Dag 2
Min första kärlek
Han satt i skolbänken näst längst ner i vänstra hörnet.
Det var första dagen i fjärde klass.
Han tittade under lugg,blondt hår,blåögon.Han såg ut som en riktig skitunge som va full med hyss.
Vilket jag givetvis hade rätt om.
Men jag föll halsöver huvud.Tyvärr.
Jag säger tyvärr för han är verkligen den som ärrat och skärrat fast samtidigt varit den tankarna
åker till när det är någon annan som klivit över hjärtat med sina skitiga gummistövlar.
När vi var små lekte vi ofta.Vi lirade bandy på hans uppfart,spelade data spel och i och med att vi växte i ålder växte också leken till nyfikenhet,till ensamma på rummet, till fumlande händer innanför tröjor och långa hångel.
Vi har hatat och älskat. Och jag älskar fortfarande fast nuför tiden är han en av mina bästa vänner.
Kan prata om allting med honom.Det finns inget han skulle kunna säga för att få mig att ge upp hans vänskap.
Han har alltid varit viktigare för mig än jag för honom.
Vilket vi båda 2 vet för väl.
Han har ett namn men jag nöjer mig med Dublin här i bloggen.
Han var min första.Min första kyss.Min första kärlek.Mitt första allt.
Och livet utan honom skulle inte vara sig likt.
