sitt rätta jag.

vi pratar.Eller vi tisslar.jag och hon.om folk och deras rätta jag.Om hur en del aldrig ändrar sig.att man ibland inte ska kasta sten i glashus.eller att man inte ska säga till andra vad dom ska göra när man själv skulle göra tvärtemot själv.
Och jag säger att jag tröttnat på o vara mjuk och att det gjorde jag förlängesen o att jag ibland e hård och brutal men att jag iaf säger vad jag tycker.
För jag kan inte plocka upp mig själv när andra dumpar sin skit påmig.så när jag inte orkar säger jag ifrån.vilket antingen e OK och ibland slutar med att man får höra att man e självcentrerad.jag skiter i vilket så länge jag mår bra.
Och jagvet så väl vem som håller mig bakom ryggen på riktigt och vem som skulle sticka en dolk i ryggen också.Detta vet jag MYCKET väl.
Så jag sållar.Vem man ska säga vad till och hur mycket man ska berätta för vem om sig själv om sina små hemlisar om sitt allra innersta,om sina rädslor.

Och jag är så tacksam för dom som verkligen finns där.PÅ RIKTIGT när det gäller.
Ni vet vilka ni är.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0